Har precis kommit hem från Gabbi. Har faktiskt haft mkt trevligt (okej, nej, inte faktiskt) med tjejerna. Vi bakade kladdkaka, sjöng "hotel california" (som elin btw spelade mkt bra på piano och hon lärde mig spela barna i bullebyn! tack så mkt <3) sen vart det typ en timme då vi satt och skulle välja film XD haha, fan va jag garva! det vart tillslut "grinchen" (till min stora besvikelse, haha!) men den tittade ändå ingen av oss på typ för det vart vääääldigt mkt flum mellan emelie och elin. Haha, ni skulle inte tro mig om jag berättade vad dem gjorde... Ni muntrade verkligen upp mig, tjejer. Det vill jag tacka er alla tre för :) hoppas vi kan göra något sådant igen <3

                                       
Huvudämnet ikväll vart ändå förmågor och talanger. Pianospel, sång och modellande. Därför var det väl inte så konstigt att jag kom på den stora frågan när jag vandrade hemåt - vilken är min stora talang? Jag menar, alla är väl bra på något? Dåså, nu kommer det. The big piece of me. Den mörka sidan av mig som jag knappt pratat med mina närmaste vänner om. Jag, Sandra Fröjd, har skrivit en roman. Den är just nu runt 250 sidor lång (utan radavstånd, strl 12) och den är ännu inte klar. Så ligger det till. Och detta pratar jag inte om med många, kan ni förstå. Det liksom har aldrig kommit upp i samtalsämnet med mina vänner och det känns bara onödigt att prata om det. Det känns liksom som att skryta, men jag vet inte ens om den är så bra. Det kan vara en 250 sidor lång historia med skit. Vad vet jag? Det enda jag vet är att jag tycker om att skriva, hur dåligt det än är. Och jag tänker fortsätta :)

Vill ni ha ett smakprov? Nja... jag är tveksam... 

"Allt flöt på i en sådan hisnande fart att Lisabeth aldrig hann stanna upp och inse det faktum att hon var en femton år gammal deprimerad, trist människa som inte gjorde annat än lät livet flyta på.

   Carpe diem. Fan heller."

Nej, nu får det vara nog. Ska gå och lägga mig, mina ögon värker av utmattning. Men den här kvällen visade sig ändå vara en härlig kväll och jag ska försöka glömma det onda för en stund. Bara i skrivandet kan jag försvinna.  
POK <3