Inga vitmålade staket

Halloj :D

Nu är det officiellt (hmm, oj, fick plötsligt en deja vu-känsla... anyway) - min familj är döva. Stod i köket och skrek till mamma och jessi att ja, jag skulle hämta gaffeln och frågade sedan om jag skulle grilla dem andra mackorna. Men de tjatade bara på om att jag skulle ta med mig gaffeln... -.-

Igår kväll tittade sebbe förbi (syrrans pojkvän då rå) och vi latjade med trolleritrick och en sångtävling, vilket var sjukt kul. Sen tittade vi på film, fast jag somnade vid hälften, vilket är väldigt ovanligt. Och då är jag inte ironisk, jag brukar nästan alltid titta klart på filmen! Fast jag var helt utmattad, och klockan var inte ens tolv. Så jag gick och la mig och sov :)
Vaknade av inte så diskreta röster ifrån köket, vrider mig om och tittar på klockan; 9.00. Fan oxå. Men sen blev jag glad då pappa kommer in och släpper ner molly på sängen och hon börjar genast gosa :P myspys
   Sen var jag ute och joggade, såg ut som en byfåne, men det fick vara. Efter 20 minuter var jag hemma igen och jag satte mig på altanen och tittade ut på utsikten (som mest bestod av kåkar, mögliga tegeltak, döda träd och ruttna gräsmattor) men jag måste säga att det var jätteskönt att bara sitta där och andas in den fuktiga, svala morgonluften. Jag tittade på de olika husen i vårt kvarter och kom att tänka på "desperet housewifes", tv-serien på kanal 5. Inte för att vår gata är ens i närheten av deras vackert krattade grusuppgångar, rensade rabatter, vitmålade staket och färgglada hus med små verandor på framsidan. Men i likhet med dem tror jag att varje granne har en liten hemlighet. Om vi ska se på "dh" med verklighetstrogna ögon är det mesta bara blaj - vem har ett lik i frysen, en knarkare i hyresrummet eller en brutalt hämndlysten dotter? Det jag menar är att varje granne, varje hus, är ganska avskilt från de andra och varje familj har en egen historia. Huset framför oss var förut ägd av en gammal dam som sorgligt nog gick bort för ett par år sen, vilket vi fick veta av att en ambulans stod utanför. Huset bredvid var förut ägd av en glad familj, vad jag minns, men pappan i huset fick sparken från ett sony ericssonföretag och de hade längre inte råd med tomten. Så de flyttade och lämnade kvar en enslig trappa, eftersom att de rivit resten av huset för att renovera. År gick och tomten växte bokstavligt talat igen. Men så flyttade en mycket rik familj in och byggde upp ett mycket modernt hus för sig själva, vilket får oss andra att se löjligt fjuttiga ut. I huset bredvid oss, i en liten gul villa, bodde tidigare en jättesnäll man med sin katt. Men katten var gammal, både blind och döv, och dog. Mannen kunde då inte längre leva kvar och flyttade mycket snabbt därifrån. En småbarnsfamilj tog istället över och de renoverade verkligen om på tomten. Bland annat tog de bort rådsjursstatyn i rabatten (som btw var mkt fin) och sågade ner den enorma björken.
   Ni förstår väl min poäng? Varje hus har sin historia och det jag berättar är ju bara sådant jag vet. Det finns säkert mkt mer att tala om. Men ni kan vara lugna, jag tänker inte göra någon research om vår gata :P En sak vi märkt dock är att vår familj är den enda med ungdomliga barn - resten som har flyttat in har med sig småbarn. Tvärtom var det oxå när jag och jessi var små, då fanns det bara gamla barn på gatan.  

                                          

To be continued.... haha nää jag skoja. Fan va långt inlägget blir hela tiden. Tycker ni att jag ska korta ner det lite???
POK sandan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0