Kärleksbrev eller post-it?

Folk har så många olika åsikter om kärlek. Vad är kärlek? Hur känns det? Alla tror sig ha känt det någon gång, ett litet sådant där pirr i magen som ebbar ända ut till tårna. Allting börjar med ett möte. Det kan vara vart som helst, hur som helst och när som helst. Det händer ovillkorligen, mot alla odds, vare sig vi vill det eller inte, genom vått och torrt. 
  
Jag satt och funderade på kärlek och kom fram till att det måste vara en av de mest mytomspunna, omtalade ämnen vi någonsin behövt handskas med. Ja, tänk på alla visdomsord det finns om denna bubbliga lilla känsla. Kärlek vid första ögonkastet, kärleken är blind, kärleken övervinner allt, love is all you need! Jag kan fortsätta i evigheter, men jag tror att jag har klargjort min poäng ändå. Utifrån detta kan man anta att kärleken är godheten själv, som kan i alla omständigheter uppstå.
   Och ändå har man hört klagomål på konstigt nog en obetydlig sak: hur man meddelar.

Ja, jag kan hålla med om att orden: "Jag älskar dig" via sms inte lämpar sig lika väl som att säga det själv, öga mot öga. Det handlar i slutändan om romantik. Detsamma som att dumpa någon på en post-it, men det är dock en helt annan sak med helt andra konsekvenser som bör innebära raseriutbrott stora nog att spräcka fönster. Det är helt enkelt dålig stil. Nå, om man istället vill framföra sina känslor på ett mindre romantiskt sätt, som via mail, tycker jag inte att det är någon stor katastrof. Med tanke på dagens teknologi och vilken framtid vi nu må få, passar sig den elektroniken bra. Enligt mig. Andra tycker att; "nej, ett brev ska man väl ändå skriva!" Snälla. Ett kärleksbrev? Jovisst, skitgulligt, men att folk klagar på sin handstil kommer inte få dem att dra fram papper och penna ur skrivbordslådan. Istället, ett klick och mailet är på väg mot den älskade. Jag kan fortfarande tycka att det är dålig stil, omsmakligt om jag får uttrycka mig så, men ett kärleksbrev är väl att ta i?

Folk får väl erkänna sina känslor hur dem vill? Det ska inte finnas en handbok om hur kärleken styrs och ställs, nej kärlek handlar om att våga ta risker, beslut och på ett eget sätt våga uttrycka sig för en annan. Precis som att kärlek antagligen kommer att drabba alla, utan minsta tanke på omständigheterna, får man väl säga som man vill och hur man vill? Det handlar om hur man själv vill göra det. Men precis som i allt annat ska väl folk lägga näsor i blöt och vi får se på tv-såpor hur det ska gå till. Skitsnack. Du kan säga "Jag älskar dig" genom en text efter ett flygplan, genom en post-it eller läppstift på spegeln, eller ett mummel under filmen, det kvittar. Vad det handlar om är väl ändå att personen i fråga ska säga det och få ett svar? Hur svaret blir är en gåta, och kanske vill man bara få frågan överstökad? Som att dra ett plåster liksom? 
   Vad jag försöker komma fram till är att det är du som bestämmer hur du vill ha det gjort. Om du inte vill göra det till en stor sak, så gör inte det. Om du är en hopplös romantiker, var det! Jag vet att det må låta klyschigt och jag kommer nog bli retad i 5 år framöver för att jag säger detta, men lyssna till ditt hjärta.    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0