Jag är då ingen teaterfantast har jag upptäckt (har nog vetat det länge förresten, har fram till nu endast sett amatörpjäser där en person spelar alla rollerna, ser lite roligt ut faktiskt!) men i fredags var jag med min mentorsgrupp för att se en pjäs på kulturhuset som heter 3 systrar. Den var 3 timmar lång och världigt förvirrande. Den hade liksom inget mål, vilket för mig var jäkligt konstigt. Deras budskap med pjäsen var ungefär att de inte visste vad meningen med livet var och att de skulle arbeta tills de fick reda på det. Usch, det var deprimerande! Som om livet går ut på att arbeta tills du dör. En ganska deprimerande pjäs med andra ord. Fast den var väl okej, bra skådespelare och man skrattade då och då. Dessutom var ju inte sällskapet alldeles fel :) Min favoritreplik var "Det tar 5 år att lära sig prata, men det tar för fan 50 år att lära sig hålla käften!" 

                           

Direkt efter pjäsens avslut hoppade jag på tunnelbanan till tekniska högskolan, därefter på roslagsbanan till Vallentuna där Sandra, Therese och Felicia väntade. Haha, sen hände något kul. När jag klev av roslagsbanan tyckte Sandra att vi skulle gå på igen för att åka en station till, och vi kom just fram till dörrarna när de skulle stänga. Men Therese kastade sig fram och klämde sig in genom den smala springan, men vi hann inte med! Så hon stod där inne helt förtvivlad, medan vi andra stod utanför och försökte få ut henne. Tydligen skulle man bara klicka på "öppna"-knappen, men det var väl vi för blonda för, vi stod och skrek genom glasrutan i ett par minuter ^^ Haha! Hursomhelst kom vi på i ialla fall, så det löste sig. Resten av kvällen åt vi en massa godis och kollade på The Grudge 3. Den var hyfsat bra men inte så trovärdig, dem hade slarvat lite med alla läskiga människor och hade glömt liksom alla "specialeffekter" kan man väl säga, det såg ut som att monstrena hade doppats i ett enormt glas mjölk. Men läskig var den!

Japp, det var min fredag det :D Hejdå på er!