Vart tog barndomen vägen?

Tisdagen har handlat mycket om att växa. Nå, åtminstone i mina ögon. Jag har stött på ung graviditet, ung förlovning och det ständigt irriterande faktumet att småungar i 3-4:an bär runt på Gucci- (falska skulle jag tro) handväskor, mobiltelefoner och smink. Det var droppen. Vad har hänt med barndomen? Är det inte längre en reguljär fas i ens liv? Man går från bebis och direkt till vuxenlivet? Vad som smärtar mest är att ja, detta är sant, att små barn ser upp till dem vuxna och vill vara som dem vuxna. Medan dem vuxna längtansfullt ser på sina barn och tänker: om jag bara fick vara barn för en dag till! Är det såhär det ska bli? Ett trånaden efter vad man inte kan få, bara för att tiden går långsamt?

Jag tycker synd om de som hoppade över barndomen. De missade allt från barnkalas med fiskdamm (då man fick russin och mandariner i sin s.k "godis"-påse) till att ha en sådan fantasi att du kunde leka med kottar och stenar. Nej, jag kan stolt säga att jag inte slutade leka med gosedjur förrän i 6:an och att jag fortfarande har ett skrattande barn inom mig. Vilket jag tror att alla har, hur mycket dem än försöker låta bli att frambringa lekfullheten och barnsligheten. Och hur mycket du än vill vara ett barn igen, kan man ju alltid dra fram fotoalbummet ur den dammiga bokhyllan och slå upp foton på barnaflin med gluggar och spretigt hår.

Varför längtar du
till den dag då du ska fylla sju
Varför skynda på
när den tiden snart är här ändå
och det liv som du har
alla tusentals dar
passerar på ett litet kick
Så mens ditt hjärta slår an
passa på om du kan
fånga varje ögonblick...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0