Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag har just fått uppleva hur det känns när en kompis dör. Tack och lov inte på riktigt, men fy fan vad verkligt det kändes.

Jag drömde en mardröm där jag och några kompisar skulle gå på en fotbollsmatch. Vi hade platser på första raden där vi till och med hade våra fötter på gräsplanen. Det fanns en sitts där jag var nära att sätta mig men så kom Sofia bakom mig och jag erbjöd henne den istället. Hon var lika glad som alltid. Sen när matchen väl började blev det något sorts bråk mellan spelarna och de krockade med några av sittplatserna. Jag var en bit ifrån så jag blev orolig. Jag frågade en sköterska om Fia och hon bara såg på mig och sa: Tyvärr.

I nästa stund vaknar jag upp, hulkandes av gråt med huvudet borrat i huvudkudden. Snart märker jag att jag blöder näsblod, vilket gör det bara ännu värre. Jessi får helt enkelt hjälpa mig, jag bloda ned ganska mycket på både kudden och täcket. Nä, usch att drömmar ska vara så verkliga! Jag minns i drömmen att det enda jag kunde tänka på var: om jag bara hade satt mig där istället, det hade kunnat vara jag...

Så om jag är extra ängslig om mina vänner just idag är det därför. Gå inte och dö nu, för jag älskar er alla så himla mycket och jag tror inte att man fattar vad man har förrän det försvinner.