Åhh, jag vill utomlands! Till våren ska jag, pappa och Jessi åka till Rom har vi bestämt, ska bli jättehärligt! Här är alltså en grej man kan göra med en skanner... hehe.

Projektarbete idag, där man förstås alltid har roligt och flummar över klacksparkar och meningar som "fyra långa kliv", sedan mer dans. Överraskningsnumret är klart, men nu kommer den svåra biten: att lära ut den till alla tjejer. Men det kommer att gå!

Mitt nyårslöfte går inte så vidare bra. Jag hade ett litet "nyttighets-löfte" för vardagarna, men den här veckan har jag ätit antingen godis, glass eller kakor varje dag!!! Vad ska jag ta mig till? Det går inte att bli av med det här sockersuget!

Snart helg igen. Skööönt...

           

                                                 

Jullovet är slut, back to school. Men det är okej, det är ju ca 5 månader kvar till studenten!

Vi tog hem Bamse och Lisa igår. Ingen dans på rosor kan jag säga. De har bott deras långa kattliv i ett och samma hus, inte undra på att Lisa låter som ett larm i bilen och Bamses ögon är stora som tefat. Men när vi kom fram verkade de okej, lite förvirrade och vilsna till en början, men det har gått över nu.

Ett nytt år, en ny start. Ett nytt hus, en ny vardag. Hur går det i det nya huset? frågar folk. Jag svara bra, för enkelhetens skull, men sanningen är ju en massa annat. Skrämmande. Sorgligt. Skönt. Lite blandat. Förutom läget, jäkla sl som ska göra mitt liv svårare nu samt att andra skämtar om att "spränga Viby-bron" så att jag ska sitta fast där för evigt, så är det fint. Ett mysigt område med rätt så nyrenoverade hus. Jag tror det kommer bli helt underbart på sommaren, när faktumet att behöva gå i tjugofem minuter inte är så bedrövande. Det längtar jag faktiskt till att få göra.

I Sundbyberg har vi sedan mamma, i en splitterny modern lägenhet på översta våningen med utsikt mot Solvalla, som lyser upp den mörka vinterhimlen. Jätteskönt att åka från centralen, bara tolv minuter med tunnelbanan. Härligt! Samtidigt, att sätta sig in i det här att pendla från Viby och Sumpan kan nog ta sin tid. Jag bor ju i Viby, så ibland kan det kännas hårt att åka till Sumpan när jag inte ens bor där. Åka till ett hem med en främmande familj, en ny familj som håller på att växa och som slår rötterna i trägolven. Sen kommer jag. Kryper försiktigt in bland dem där rötterna, ligger tryggt under moderstammen och glädjs åt varje ögonblick då mamma blir den mamma jag minns.

Många tror att kampen ännu är över. Att vid sjutton års ålder bli ett skilsmässobarn, det går lätt att borsta av axlarna. Jag tror många uppfattar det som att jag är stark, att jag klarar mig igenom det här. Och det gör jag, definitivt. Men så förbaskat lätt är det då inte. Jag har fått mycket hjälp, pratat med vänner och kuratorn på skolan. Pratat mycket med pappa. Och syrran. Men än är det inte över. Det krävs en hel del, och ärligt talat, börjar jag tröttna på att vara "stark". Att ta ansvar som jag tidigare inte var så van vid. Ta hänsyn och tvingas vara den som andra ska ta hänsyn till. Usch. Vilket offer man är va? Ha! Nej, många där ute vet vad jag går igenom, och det är i alla fall tröstande.

Det var bara det att jag trodde att det hände alla andra. Mina föräldrar var ju så himla stabila, genom vått och torrt. Nej, mina föräldrar bråkade aldrig, så bra gick det! Trodde jag. Om de hade bråkat, skrikit och kastat saker, ända tills jag bönat och bett om en skilsmässa, då hade det nog varit lättare. Men detta var som en blixt från klar himmel.

Vill inte att detta inlägg ska sluta olyckligt, så jag hälsar alla er som faktiskt orkade läsa detta att jag mår faktiskt bra. Jag vet att jag åtminstone är på den sista fasen i krisen: nyorientering. Det är bara att hålla hoppet uppe.

Åh, hade en helt underbar födelsedag! Vaknade självklart till sång, Jessi och pappa kom in med fina presenter. Fick bl a smycken, nagellack, en scanner, Jack Johnson-skiva, linne mm. Efter en god frukost åkte jag till gamla stan för att äta lunch med mamma och Richard. Av dem fick jag ett "pengaträd", som egentligen var en liten krukväxt och bland bladen hade dom stoppat in sammanlagt 2000 kr i hundralappar. Haha, ja det är precis vad jag behöver, ett pengaträd!

På kvällen kom Anna, Tess, Fia, Sandra, Emilia och Felicia över för att se på mitt nya hus i Viby. Vi tog en smoothie (den fick 6/10, mest för att den såg så förskräckligt äcklig ut, men helt okej smak) och sen fick jag presenter av änglarna. Fotocollage, necessär, en typ av en scrapbook och mycket annat fint! Vi hade bokat bord på Helens bar och krog, dit Olivia kom lite senare (finaste teckningen fick jag av henne, så duktig!). Jag käkade goda quesedillas. Blev lite putt att jag inte fick visa mitt lägg, menmen!

Till efterrätt sen beställde jag en paj men sen kom personalen med en enorm marängsviss med tonvis av grädde och en sådan där sprutande raket i. Åh, va jag blev glad, sötare tjejer kan man ju inte ha! Sen satt dom där och sjöng för mig... så jag fick dubbla efterrätter, vilket var trevligt!

                   

     Tack för den underbaraste födelsedagen någonsin! På lördag blir det utgång för första gången! TAGGA!

Klockan är 25 minuter över midnatt. Jag är 18 och myndig. Shit! Fatta hur länge jag har väntat på denna dag! Äntligen kan jag känna mig fri, få vara delaktig i nattlivet och börja drömma om framtida vuxendrömmar. Men ta det lugnt, jag är samma person då som nu.