Så... jag har tagit studenten. Den dag man väntat på så länge är nu över, kvar återstår början på resten av mitt oförutsägbara liv, början på äventyret. Jag är glad nu, jag är taggad, men på min studentdag upplevde jag en känlslomässig berg-och-dal-bana mellan sorg och lycka. Men dagen var verkligen lyckad. Först champangefrukost, mingla med alla kära treor i Edsbergsparken. Sedan möte med mentorsgruppen, kladdkaka och latinska citat från Ms Backman. Sedan var det liten konsert i aulan, och här började tårarna strömma på mig. Herregud, när alla treor sjöng med i "Fix you", det var så vackert. Sedan - utspring. Åh herregud va fort det gick! Plötsligt sprang vi alla genom skolan och sedan ut på skolgården, jag grät och skrattade och sjöng studentsången på en och samma gång. Kommer aldrig glömma det ögonblicket...
























Flakåket var självklart hur kul som helst! Blev kladdig och stank, men ändå! Hem och ta en dusch, hälsa på alla fina gäster och släkten och äta god mat. Även här blev det tårar från min sida, det var så fint alltihop! Pappa höll tal, jag fick fina ord på vägen från både farfar och min syster. Ja, det var helt enkelt en underbar kväll. Men kvällen slutade inte där - dags för gubbskiva!

Fy fan va vi e bra... vi klarade det! Och nu återstår livet. Kommer aldrig glömma Rudbeck, stämningen och människorna, det här har varit de tre bästa åren i mitt liv - hitills!

Än klappar hjärtan med friska slag, åh den ljusnande framtid är vår!