6 juni, och förutom att det är precis ett halvår kvar till min födelsedag, så är det Sveriges nationaldag. Idag ska flaggor av blått och gult vifta, jordgubbstårtor framdukas och ballonger försvinna upp mot himlen. Eller? Nej, om man ska vara ärlig så är vi svenskar väldigt dåliga på att fira nationaldagen, åtminstone har jag uppfattat det så efter egen erfarenhet. Förut var ju inte ens denna dag en röd dag och då stod man på skolgården och fnissade sig igenom nationalsången framför flaggstången. Bortsett från sången var det en helt vanlig dag. Så vi började bättra oss när detta utsågs som en röd dag, men vi är fortfarande väldigt dåliga på firandet. Titta på Norge till exempel. Dem brukar ju ha värsta paraden och hela den karusellen. Ja, de flesta vet ju inte ens varför vi firar Sverige på just denna dag. Jag har faktiskt fått fram att det firas till minne av att Gustav Vasa kröntes till kung denna dag och att vi blev "av med" Kalmarunionen för att bli en självständig stat. Ja, det låter ju bra!

Men hur firar ni nationaldagen då? Är det mycket pam-pam eller bara lite sådär halvtaskig "Du gamla du fria"? Jag vet inte, men ibland kan jag tro att vi inte ärar vårt land så värst mycket för att vi svenskar (ska inte dra alla över en kant nu, ursäkta) är ganska så blyga och att vi må tycka att det är rasistiskt. NÄ, det är det inte. Vi ska vara stolta över vårt land, det kanske inte är så stort ute i den större världen, men i mina ögon är vi ett jäkligt bra land!



Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Go Sweden!