Hur går det med striden, syster?

Men om man vill säga något viktigt då? Vad säger man då?
Om du bara har en enda mening att skriva till eftervärlden innan du dör, vad skulle det vara?
Lev livet som jag aldrig gjorde.
Skulle du säga så?

Min syster läste upp sitt tal häromdagen som hon skulle berätta i skolan. Hon använde en dikt av Jonas Gardell ur boken "Jenny". Den lät såhär:

Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur
mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin
kunna straffa dig själv tillräckligt?
Svälter du dig själv?
Skär du dig?
Skär sönder dina armar, skär sönder ditt ansikte?
Dämpas ångesten med mer smärta, dämpas ångesten
med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit?
Hur länge ska du hålla? Hur länge ska det gå? Förlåt att
jag frågar, men jag undrar ju bara!
Vad har de utsatt dig för?
Vilka var övergreppen?
Var du bara ett barn när det började?
Fick du nånsin vara ett barn?
Var det dina föräldrar som gjorde det?
Var det dina klasskamrater?
När förstod du att det var du själv som var skyldig?
När tog du på dig skulden?
När började du straffa dig själv?
Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta
ska du mäkta med?
Hur ska du någonsin bli ren?
Hur ska någon någonsin kunna älska en sån som dig?
Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara.
När ska du förstå att du inte måste bära allting själv?
När ska du tillåta dig att stanna upp och ställa av och se
dig om och upptäcka att du är inte så ensam som du tror?

Den var så jäkla fin när hon läste den att jag var nära att gråta. Jag ryste. Jag hade lust att nicka till alla saker hon sa, till orden som stämde så bra in, saker som man känner igen och kan relatera till själv. 
Fan va jag är stolt över min syrra. Du är så fin och god och stark, jag kan knappt fatta det själv. Du har gått igenom så mkt och ändå har du tid för att le och uppskatta småsaker. Du är och förblir den ljusa punkten i mitt liv som aldrig slocknar.

                                                             

     

 


Kommentarer
Postat av: Malin Lidström Persson

OH FYFAN! Jonas Gardell. En riktig konstnär. Allt han rör vid blir till guld! Okej.. Nu låter jag lite besatt. Men det är jag också! AAAAH :D Kolla dikten i slutet av "jenny", den är också skitfin. Jonas Gardell borde fan vinna något jävla nobelpris! Han är en GUD.

/Malin från 9b you knöööw (;

2008-12-11 @ 11:31:35
Postat av: sandra

aaah, jo den va oxå skitbra! han skriver typ gudomligt bra!!! :D and yess I knöööw :P haha

2008-12-11 @ 16:08:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0