Denna dag spenderades med far min. Han var ledig så vi tog bilen till Vaxholm och promenerade, sen fikade vi på ett jättemysigt fik som hette Café Silltruten. Därefter hann vi även ta en sväng till Täby Centrum för att kolla i affärer (kunde inte låta bli att snika in i klädaffärerna med stackars pappa i släptåg). Men det tog inte slut där. Vi åkte till Kista, där mamma redan väntade, och så gick vi in på bion och såg Michael Jackson's "This is it". Den var mycket bättre än jag väntat och jag kan ju bara säga att jag blev rörd, jag tyckte det var synd att Michael inte fick chansen att visa upp sin sista konsert, den hade blivit så häftig! Dansarna, musiken, engagemanget, allt! Det var så coolt att se repetitionerna, hur MJ jobbade in action. Makalöst. Han är ju genialisk när det kommer till musik.

Rekommenderas att se! Den visas ju bara under två veckor, och jag kan ju säga - salongen var ju så smockfull som den kunde bli! Vad jag även gillade var att alla kan se den: unga som gamla. Alla kan njuta av musiken, dansen, rytmen, takterna och gitarrsolona. Ni fattar. När filmen var slut applåderade alla, jag ryste.

Sjuttsingen också! Att gå upp klockan halv tio helt i onödan känns inte helt okej. Men men, fick i alla fall uppleva en ny grön oas och sprillans blänkande fönster och fontäner (ett vattenfall, närmare bestämt).
   Jag befann mig klockan kvart i elva utanför H&M i centrum. Vi hade nämligen fått veta att om man är en av de första 100 kunderna fick man 200 kr i presentkort. Så det var ju bara att stiga opp, dra på sig kläderna och sticka till nya Sollentuna centrums premiäröppning. Tyckte vi var där riktigt tidiga, när vi kom dit var det inga som stod utanför H&M. Jackpot! Men så upptäcker vi att det här är entrén till barnavdelningen, och damavdelningen ligger en våning upp. Så vi tar rulltrappan dit, och vad väntar oss där om inte en lång, lång, lång kö?

Inget presentkort för vår del, men en fin rundtur fick man i alla fall. Tycker centrum har blivit riktigt fint, med vattenfallet och palmerna, de har gjort en liten foodcourt mitt i djungeln, med snitsig design. Jag gillar utrymmet de gjort, de breda gångarna och våningarna. Däremot verkar de inte ha så mycket intressanta klädaffärer. De ska öppna Gina tricot och Vila typ 19 november, men förutom det fanns det inte mycket annat än H&M och Wedins typ. Det var mest sådana där klädaffärer man inte känner till. Lite mer för vuxna. Och lite mer för barn. Nåja, får se om det åtminstone kan bli ett mysigt ställe att handla julklappar på, de hade ju trots allt Lagerhouse. Me like!

Det känns verkligen coolt att kunna säga det. "Vad jag har gjort på höstlovet? Nja, träffat kompisar, kollat tv, gått på chokladpsa. Du vet, det vanliga". Haha, jag blir glad bara jag tänker på det! Okej, så jag kan väl ta allt från början, i måndags.

Vi kastar oss än hit, än dit när vi står i Anna och Thereses kök. Sofia och jag har kommit dit extra tidigt, bara för att bli klara med tårtan som Sandra ska få senare på kvällen. Hon har ju fyllt 18. Förutom det ska hennes present helt enkelt bli att få gå på spa med oss. När vi senare går allihop till bussen får hon på sig en ögonbindel för att det ska bli en överraskning. Stackaren frå sitta tålmodigt där på sätet, med hörlurarna i öronen och bindeln på, i sisådär 30-40 minuter. Sen blir det promenad också, genom vackra parker med sprudligt gula färger som Sandra inte får se. Men så är vi slutligen framme vid Hässelbyslott och hon får äntligen ta av sig ögonbindeln. Chockad, ja det blir hon. "Ett slott?" Vi skrattar och börjar gå. Så ger vi henne en lista som hon själv skrivit för länge sen. En sådan där "de-här-sakerna-ska-vi-göra-någon-gång-i-livet-lista". Så ska hon få gissa vad vi ska göra för något.
- Vi ska inte shoppa i Paris i alla fall. Ska vi tjocka oss med en massa choklad...? Nej... ska vi gå på SPA?
Hon blir tårögd. Bara det var ju värt besväret.


I väntan på bussen

Fina höst och fina tjejer

Hässelby slott

Sandra säger "spa?!"

Tårtan med 18 rosor och en grodprins!

Själva chokladspat var helt underbart. Tänk er ett slottsinrett rum, med vackert antika möbler, tända ljus och lugn musik. På det får man hela kroppen inoljad med en chokladdoftande olja, härlig massage, 5 olika krämer/oljor/peelings i ansiktet. Sen fick man ligga en stund under varma filtar och med en ros/choklad-vätska i ansiktet och kompressorer på ögonlocken. Aaah...

Kvällen avslutades med middag i Kista, då var även Felicia med. Sen åkte vi allihop och åt den smarriga tårtan och hade det allmänt trevligt! Så det blev en hellyckad dag som jag sent kommer att glömma! 

Jag har fundrat lite. Om jag om förhoppningsvis sisådär 20 år har barn skulle det vara coolt att ha saker att berätta från sin egen uppväxt. Ni vet, saker som tillhör historien! Lite som mina föräldrar, dem växte upp under kalla kriget (skitsmå var dem, men i alla fall, det är stort!). Jag kunde t o m fråga pappa lite om det lagom till historiaprovet. Så vad har jag, eller vi, fått uppleva? Vad har våran generation att erbjuda för anekdoter? Jo, här har jag skapat en liten lista på saker som vi om 20, 30 år ska kunna berätta om, både bra och dåliga saker, som omskatat eller på annat sätt satt sitt märke i det förflutna.

1. Vi levde och växte upp med Michael Jackson, som gick bort 2009.
2. Vi fick uppleva World Trade Centers fall den 11 september 2002.
3. Vi fick vara med om den stora tsunamivågen som kraschade mot Thailand 2004.
4. Vi växte upp med VHS, som senare kom att domineras av DVD.
5. Vi växte upp med Astrid Lindgren, som gick bort 2002. 
6. Vi fick vara med om när USAs första afroamerikanska president någonsin valdes, Barack Obama 2009.
7. Vi växte upp med tecknade filmer (kommer antagligen övertas av animerade för gott)
8. Vi levde under 50-öringens sista tidsålder.
9. Vi fick uppleva ett millenieskifte, till 2000-talet.
10. Vi växte upp tillsammans med Internets stora expansion.

Har ni något annat på lager? Annars tycker jag att det är en ganska så maffig lista. Vi kan sitta med våra barn/barnbarn eller bara unga människor och berätta hur det var "på vår tid..."

 

RIP.

Nu är det HÖSTLOV och jag är så lycklig! Detta inleddes med en mysig filmkväll hos mig igår kväll, med Anna, Tess, Maja, Andrea och Sara. Äppelkaka, popcorn och en hel massa disney! Åh, ingenting kan förstöra en disney-kväll! Vi såg sammanlagt tre filmer: Mulan, Alladin och Skönheten & Odjuret. Allting är så jäkla bra! Sångerna, budskapen, känslan, barndomsminnena... Visst håller ni väl med? Åh, gråter jämnt till Skönheten och odjuret...

Nu är du 18! Åh, jag längtar till kommande helg, nu kan jag inte avslöja något utifall att födelsedagsbarnet skulle kika in men jag kan ju säga att det kommer bli gött!

(gammal bild)

Mitt nya drömresemål. Någon som vill hänga på? Eller ska ni lämna mig här på höstlovet? Nej, jag ska stanna här i Sverige. Men i framtiden lär det bli hit jag åker...

Är det inte himmelskt?

Snacka om att det är mycket på gång på dansen nu. Vi tycks ha miljontals koreografier att hålla reda på, det kommer bli minst 4 olika dansuppvisningar och jag har sammanlagt, just nu, 5 olika danser. Japp. Så går det när man dansar tre gånger i veckan! Men men, ju fler desto bättre, bara jag inte blandar ihop dem. Det skulle bli så pinsamt...

Här är låtarna jag dansar till:

Min favorit vid tillfället är "Bom bom pow", det är en jäkligt bra koreografi och street är det jag är bäst på. "My immortal" är svårare, men fin, idag fick vi hitta på egna delar till låten. Det var sjukt svårt! Men vi fick fram ett resultat tillslut!

Oj, jag är praktiskt taget en biorecensent vid det här laget. Har gått på bio tre gånger dem här senaste tre veckorna. I alla fall, det var dags för mig att se "Allt för min syster"/"My sisters keeper", en film jag velat se ända sedan jag först såg affischen i England i somras. Så jag, Anna, Therese, Andrea och William åkte till Kista för att se den. Gissa om jag grät? Ja, den är sorglig, men fin på sitt sätt. En sådan där ta-vara-på-livet-film med berörande samtal och ett djup som får en att stelna till.
  
Även om tårarna rann nedför kinderna kunde jag dock inte låta bli. Det var i slutet av filmen, i hela biosalongen sitter människor och snyftar högljutt. Och plötsligt börjar Anna, som satt bredvid mig, fnissa. Det sprider sig och plötsligt sitter alla där och håller sig för gapskratt. Ni vet, ett sådant där ohejdbart skratt som är ansträngande att kväva? Just en sådan situation blev det, och hur pinsamt det än var när folk började inse att ljuden vi gav ifrån oss inte var på grund av kvävd gråt och de sneglade mot oss, kunde man inte sluta.
   En ljus glimt av lycka var vad jag behövde den här veckan.

Finfin film om du vill gråta en skvätt. Jag älskade kärleken familjen emellan, särskilt mellan systrarna. Den är starkare än allt annat, och jag skulle göra vadsomhelst för min syster.

Nu är jag hemma igen, från en alltför snabb helg på landet. Har haft det jättemysigt med familjerna och på lördagen var vi nere i Rättvik och gick på marknaden. Det var typ 0-gradigt, så det vara bara att dra på sockorna och halsduken! Hittade en skinnjacka (fake, dock, men fin ändå) som jag tänkte använda sen i vår. Förutom det gick jag bara runt och tittade, men bara det är underhållande. Jag älskar att gå med människor jag gillar, se på alla möjliga prylar, känna den härliga doften av brända mandlar och lyssna på mannen i högtalaren med den roliga dalmålsdialekten. Det blir ingen marknad utan honom! T. ex: 

"Tunnbrödsrullar, tunnbrödsrullar, tunnbrödsrullar!" "Langos, langos, langos!" Det låter så kul när han säger det långsamt och med den dialekten, som om han verkligen tror på att han kan tjata in varorna i huvudet på oss.

"Anna, köm till råndällen, mamma å pappa väntar." Ingen stavningsfel alltså, han pratar så!

Kom hem för några timmar sedan och vi bänkade oss i soffan. Beställde pizza och tittade på klassikern "Scarface" med Al Pacino. Den var helt okej, ska väl ses antar jag men den var ju lite seg. Maffia är väl inte riktigt min grej. Jag har ju inte ens sätt "Gudfadern"! Bara den delen då han hittar hästhuvudet under täcket... huh...

För det första - såg ni Grey's igår? Jag blev så besviiiken! O'malley dör ju! Jag var så inställd på att båda skulle överleva, jag sitter liksom och väntar i en halvtimme på att någon ska dyka upp och säga "det där är inte George", eller att han själv skulle dyka upp som en ängel nedsänkt från himmeln för att hejda röran. Men nej, hela avsinttet var så deprimerande och sorgligt att jag satt i soffan med en kudde i min famn hela tiden. Ingen O'malley, ingen Grey's! Vad tyckte ni? 

För det andra är det snart helg igen och jag förstår nu hur jäkligt snabbt tiden går. Jag märker nu att träden redan har blivit gula och det känns som att jag missat hela den här underbara biten av hösten, då det faktiskt är vackert med rött, oranget och gult. Jag har åtminstone en höstmarknad att avnjuta i helgen, och efter det lär det gå utför. Kylan kommer (den är redan här dock, jag går runt på Rudbeck och huttrar), tillsammans med mörkret. Ni vet, gå upp och det är becksvart, gå hem och det är becksvart. Hu! Nej, jag kan väl inte säga att hösten är trevlig. Tyvärr är det bara att bita ihop, om ingen kan ändra omloppsbanan eller flytta kontinenten till ekvatorn. Vilket jag tvivlar på.


Vad tycker ni? Trivsamt eller plågsamt?