Mataffären - föräldrars revir

Vid middagen idag berättade mamma att hon skulle åka och storhandla. Jag frågade om jag kunde följa med. Hon blir på något sätt chockad, förvånad, över att jag skulle fråga något sådant. De senaste åren har rollerna varit ombytta: hon har behövt fråga mig. En bra överrenskommelse i mina yngre år (men kan fungera nu också, då och då) var att när jag följde med föräldrarna för att storhandla fick jag en glass. Som en belöning liksom. Men nu sitter hon där, överrumplad, stirrar på mig och stammar sedan:
"Ja, mm, ja visst."

I bilen misstänker jag ingenting, förutom tystnaden är mamma som vanligt. Men så parkerar vi bilen utanför Ica Maxi, vandrar in genom portarna med kundvagnen redo. Då slår det mig. Då, där vi går strosandes vid hyllorna och alla vuxna och föräldrar sneglar något bekymrade på mig, inser jag. Jag har just entrat deras revir. Bortsett från mig finns det bara människor över 25 där. En gammal tant glor något ilsket på mig, mannen vid osthyllan blir lite nervös. Jag undrar vad de tänker, men kan se det i några av deras ansikten. Ojoj, en ungdom. Som storhandlar! Med sin mamma! Herregud, vad ska hon göra nu? Vandalisera affären?

Det står en låda med en massa halvruttna bananer i, samt en skylt där det står "Ta för er, barn!". I vanliga fall skulle jag för tillfället kategorisera mig som barn, bara för att få mig en gratis frukt, men inte idag. Jag går mellan frukthyllorna och flackar nervöst med blicken över mandarinerna, som är på tok för mjuka för att jag ska kunna stoppa ned dem i min plastpåse. De äldre går sakta mellan hyllorna, över golvytorna. Jag börjar fundera. Kan det vara så att de nu, först här i affären kan slappna av? Som på ett föräldrarmöte. Alla är jämlikar, med små jävlar till ungar som förpestar deras liv och de vill bara ha någon att skämtsamt, men i verkligheten sanningsenligt, gnälla med om oss, som är i samma position. I affären kan vuxna pusta ut, inga ungdomar som de måste mopsa upp sig för, vara ansvarsfulla inför, vara arroganta mot utifall att de skulle attackera deras civiliserade tillfälle vid mjölkdisken. Nej, här är jag en inkräktare, här står jag ensam emot alla vuxna som irriterat vill ha sin lilla tid för lugn och ro. 

När vi lämnar affären känner jag mig lite lugnare. Kan det vara pressen för att jag, en onsdag kväll, följt med min mamma till affären istället för att sitta framför datorn eller tv:n som alla andra tonåringar? Eller det nya faktum att vuxna och föräldrar föredrar att ha en enda plats där ungdomar är strängt förbjudna och tabu för dem, bara för den där korta halvtimmen det tar att går runt i hela affären? Hursomhelst tänker jag respektera deras privattid något mer nästa gång, men just då var jag bara glad att jag följt med. En glass är ju inte alltid fel.

Kommentarer
Postat av: Anonym

va?



jag hänger med min morsa och handlar ofta, ser också ofta folk i vår ålder... så bullshit

2009-10-08 @ 18:36:56
Postat av: Sandra

jaa, det behöver ju inte vara så för alla ;)

2009-10-09 @ 12:06:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0