Okej, i samma veva som stadsturen med Sandra bestämde vi oss för att besöka ett lite snobbigt kvarter i stan: Birger Jarlsgatan. Har faktiskt aldrig varit där förr, men det var väl antagligen inte så konstigt, såg en massa hippa och ytterst dyra affärer vilket chockerade mig. Jag är ju en mer H&M-tjej som hellre köper kvantitet än kvalité dessvärre. Men att gå in i dem affärerna fick en att lysa upp och även om man visste att man aldrig skulle gräva efter plånboken undertiden, kände man sig upprymd.  
   När vi gick längst med gatan fick vi syn på Louis Vuitton, vilket fick oss båda att stanna upp. Vi bestämde oss för att gå in. Har ni någon gång varit där inne? Tja, man kände sig verkligen obetydlig när man gick in dit. För stunden fanns det inga kunder där inne och vi blev hälsade av en kassörska med prydligt uppsatt hår och en vakt. En vakt! De var båda trevliga, men jag antar att de insåg att vi inte hörde dit... jag hade min tunika från Gina Tricot och runt anklarna hade jag mina plastpåse-rosetter. Inte den bästa outfitten för dagen kanske. Men jäklar va fint det var där inne! Inglasade väskor åt höger och vänster, ingen var den andre lik, det var som att stiga in i en glänta av sällsynta blommor. Vi vågade dock inte röra någonting, inte ens för att kolla priserna. Då skulle personalen antagligen komma fram och fråga om vi ville ha hjälp och det skulle nog vara lite pinsamt, vi är ju inte direkt rikemansbarn med en massa kreditkort i händerna. Vi var väl där i 15 sekunder, sen var det rätt ut på gatan igen.
   Jag kommer väl inte återvända förrän jag blivit miljonär. Men man kan ju längta redan.