När man sitter framför datorn och vet innerst inne att man borde plugga, men vägrar gå in i rummet igen där böckerna ligger uppslagna, sätter man sig framför datorn. Efter en stund kan man kolla in bloggar, bli inspirerad eller bara impad. Jag ser så många olika bloggar och främst är jag förstås kreativt intresserad, jag tittat alltid på olika teckningar och målningar som andra gjort. Idag blev jag dock inte engagerad... jag blev nedstämd. Jag började jämföra mig med dem och lilla ynkliga mej, som är en snusdosa i universum i jämförelse. De skapar så vackra saker. Själv kämpar man på.

Men så kikade jag in på en väldigt klok tjejs blogg. Hon skrev såhär:

Jag har lärt mig att man inte ska jämföra sig med andra människor som fotograferar, det gör att man blir opepp på att fotografera själv. Det gäller att hitta sin egen unika och personliga fotostil och man ska dessutom inte ska ha för höga krav på sig själv. (http://awidescreendream.blogg.se/index.html)

Det är så sant. Inte för att jag är så med foto, det gillar jag förstås men inte lika mycket som tecknandet. Jag vill så mycket att jag sätter för höga krav, jag nedvärderar mig själv och blir aldrig nöjd. Självklart kan man se på andras verk och bli inspirerad eller så, men jag ska inte jämföra något mer. Det är bara dumt. Jag tror jag sätter för höga krav på mig själv i många andra lägen och det gör mig utmattad. Jag ska försöka att bli bättre på den fronten.