En burk majs

15/2 -09
Kära bloggen...

Sitter och äter en burk majs, är förvånad över hur gott det är! :D Annars har jag tråkigt, denna söndag är trög och jag har inte gjort annat än pluggat och joggat. Jo, jag kör min 1 ggr per vecka-jogging, väldigt skönt faktiskt.

Bara 1 vecka kvar till sportlovet - YEAY! Det ska bli så jäkla skönt!!! Nu sitter man som på nålar och stirrar på klockan, känns som att hjärtat bultar i takt med sekundvisaren.

*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*
Men tillslut reste hon sig. Länge såg hon på rosen i sina händer. Länge stod hon där, helt blickstilla. Länge stod hon där och tänkte: Jag är inte lycklig. Tillslut släppte hon ned rosen. Den föll genom luften och landade utan ett ljud bredvid de andra blommorna på kistan. Hennes föräldrar ropade igen. Lisabeth slöt ögonen och önskade att hon var någon annanstans. Hon önskade att hon var med Lillian, i himlen. Men eftersom att det inte var möjligt, gick hon till bilen. Solen bländade henne. Vinden var sval och frisk. Inte ett enda regnmoln i sikte. Lisabeth svor inombords. Helvete, helvete, helvete. Ingenting skulle ordna sig. Tiden skulle inte läka alla hennes sår. Kanske några, de minst såren, men Lillians död skulle aldrig läka. Det skulle finnas kvar i Lisabeths medvetande, det skulle hindra henne från att leva ett normalt liv. Fast hon hade ju aldrig levt ett normalt liv ändå. Hon har ju alltid varit udda. Utanför. Kanske att hon inte hörde hemma på planeten Jorden. Men nu var hon i alla fall här. Och hon var fast.
*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0