Hej...

Idag var jag ledig från skolan (ÖppetHus-komp) men prioriterade inte tiden särskilt väl. Försökte plugga, men hann bara med lite matte och att lojt bläddra genom kinesiskan. Imorgon är det samhällskunskaps-debatt. Det är meningen att jag ska kunna centerpartiets syn på sjukvärd utantill... får se hur det kmr gå. Annars har jag hängt lite med kompisar, köpte bl a en semla på ett sött litet konditori på malmvägen och har tittat på alldeles för mkt tv.

Kändes som en helt vanlig trist söndag, men eftersom att det var måndag idag behövde jag släpa mig till träningen. Vår lärare var sjuk idag och vi fick en vikarie som hetet Robin och var helt grym på break/streetdance. Vi är mer åt det moderna-dans-hållet och gör rörelserna väldigt strikta om mna ska säga så, men här handlade allting om känslan och att vara lågt ner mot golvet. Det var väldigt roligt och absolut en utmaning. Efter 5 år inom dansen har jag lätt för jazz och modernt, jag har lärt mig en del, men nu var det som att ta sina första steg på nytt. Kändes mig lite dum, men äsch, det var roligt i alla fall :)

      

Jag fann det ironiska i det hela. Just när jag skrev ett inlägg om allas gnäll och klagomål på livet och bestämde mig för att vara positiv gentemot alla andra, hände något så hemskt att jag föll tillbaka, jag blev liksom knuffad till min utgånspunkt. Blev jag inte tillåten till att var glad? Är det meningen att det här svarta hålet i magen aldrig ska försvinna? 

Nu ska jag sova. Godnatt <3