Nu är man nere igen. Jag har upptäckt att jag inte lever för nuet. Jag lever för framtiden. Jag tänker hela tiden: äh, det går snart över. Snart slipper jag allt det här, all den smärtan. Senare i livet kommer jag inte bry mig om det här, det är bara en förbipasserande fas jag lever i nu. Det är fel att tänka så. Men jag kan inte styra min tankar.