När jag får sådana här urgulliga kommentarer som ibland kan dyka upp, kommentarer om mina bilder och teckningar vill säga, blir jag så himla glad! Jag har också fått tips på att börja sälja mina verk och jag har faktiskt tagit mig en funderare. MEN...

... jag ställer jämt så höga krav på mig själv. Jag är och har nog aldrig varit 100% nöjd med någonting, och det är ju lite sorgligt. Självklart inser jag hur långt jag har kommit från att rita streckgubbar till det här. Men att se andra bloggare och deras verk, ja det både inspirerar och drar mig nedåt mot jorden igen. Jag ställer skyhöga krav på mig själv, det har jag alltid gjort. Det är ju bra i sig, man pushar sig själv och kommer långt. Men det är lite jobbigt att vara så missnöjd.

MEN det är det här jag vill göra. Jag älskar när min kreativitet flödar och jag kan sitta med pennan i hand och timmarna bara flyger förbi utan att jag ens hinner se upp från mitt block. När man kan sätta sin egen fantasi på papper. Att komma in på Högskolan i Gävle skulle vara en dröm som slår in, för jag vet hur mycket potential jag har och hur långt jag kan komma om någon bara ger mig lite lärdomar på vägen.

                            

SLUTSATS: Om efterfrågan skulle dyka upp och ni vill ha ett porträtt utfört får jag se vart jag hamnar.