Puh! Har precis kommit hem från ett träningspass med lilla mamsen på Sats, det var minst sagt ansträngande. Började med att vi kom dit, skrev in mig (det var Öppet Hus så mamma kunde ta med sig en kompis eller i detta fall, familjemedlem) och sen ställde vi oss i korridoren med de andra 40-åriga kvinnorna och de 2-3 40-åriga männen. Man skulle ge sin biljett till tränaren, och hon stannade upp och såg på mig med tindrande ögon.
"Gäst?" läste hon, alldeles upprymmt. "Vad spännande!"
Nervöst skratt. "Hehe, ja precis."
"Första gången du går på bodypump?"
"Ja."
Brilliant leende som bländar mig, bokstavligt talat. Spännande, säger hon och går därifrån. Senare i spegelsalen står jag ju självklart mitt framför henne. Great!

Jag känner att musklerna strejkar just nu, är ens förvånad över att jag kan skriva på tangentbordet. Men stolt är man, mamma uppmuntrade mig lika bra som tränaren. Jo, att träna alla muskler är ju viktigt. Bara det att när det bränner i låren och i armarna så börjar man fundra. Jag kommer få det jäkligt jobbigt imorgon i trapporna, säger mamma.

POK

Trodde det skulle bli en bra dag, men det hela vart en aning nedsmutsat när jag skulle åka hem. Kedjan på cykeln var knasig igen och jag trodde att jag kunde mecka ihop det som förra gången, men icke. Hela bakhjulet vart typ låst och det gick knappt att rulla fram cykeln! Så, jag behövde alltså gå de 45 min hem med en motstridig cykel släpandes efter mig. Dessutom så störtade regnet ned och jag var dyngsur. Fram med mobilen, ringa pappa och gnälla ynkligt. Japp, sen kom han med bilen. Haha.

Dans idag igen, denna gång med den svårare gruppen. Det var jättekul, vi fick öva mycket teknik idag och jag är glad att vi utökat vår tid från 1 timme till 2. Man hinner så mycket mer! En av de koreografier vi började på var till låten "My immortal" med Evanesence, vilket fick mig att tänka på mormor. Jag förknippar den med den tiden, vilket fick mig att vilja göra dansen så bra som möjligt. Som att jag tillägnade den dansen till henne. Det var mycket komplicerade rörelser, piruetter och sådant, men jag älskade den i alla fall.

Det var om idag det. Imorgon lär dagen se ut ungefär likadant ut, lektionsmässigt. Ha det bäst!


Saknar <3

Nu har man ätit middag, korvrisotto. Mumsi. Dagen kan väl sammanfattas med två lektioner + mentorstid, vilket gjorde att man sluta typ vid 13.00, så det var prima! En bra dag helt enkelt. Det enda som trycker på är väl hösten, såg en björk utanför fönstret som börjat gulna lite och löven har redan samlats vid rötterna. Hm. Protest!

Ska kanske gå och rita lite. Vet inte annars vad man kan göra. Pluggat har jag faktiskt gjort, i matten var jag lite efter så det behövdes lite tal gjorda.

                

                

               

Vilken lång jävla dag det har varit alltså. Är inte van vid detta hektiska, stressiga, proppfyllda schema! 8.20 - 16.00, morgonen börjar med att på väg till skolan hoppar kedjan på cykeln av. Helvete. När man sedan ska hem meckar man, får svarta fingrar, lyckas faktiskt laga cykeln och åker hem. Middag, snabbt, snabbt, snabbt. Buss till dansen, en helt ny grupp med några andra man känner. Lite skoj sådär, helt andfådd efteråt.
  
Nu efteråt förstår jag att jag hade huvudvärk.

Ska nog ta mig en dusch nu, sen blir det nog att sova. Jag är helt slut, all denna press tar verkligen luften ur en. imoergon blir det lite lugnare i alla fall. 

Hemma igen, från en alltför kort helg uppe i Söderhamn. Kan konstatera att lördagen var inte alltför torr - satt på första parkett framför scenen på en dränkt bänk i dyblöta kläder och försökte hålla skenet uppe. Som tur var hade jag gott sällskap med "Family 2" och god underhållning. Ja, för bland 23 andra 8-14 åringar stod Kajsa där på scenen och sjöng "Tusen och en natt". Haha, mamma började gråta när hon började sjunga! Det var så bra, hon hade en sådan smittsam energi och hon sjöng verkligen jättebra! Jag är så stolt över henne så jag vet inte vad, vilket mod! Därför störde det en inte att man var alldeles blöt så jeansen klibbade kring benen eller att man frös ända in i märgen. Det var värt det.

      
                                    


Duktiga Kajsa!

Det som var värst var väl ändå att det hette Strömmingsleken - vilket även uppfyllde namnet. Det har ju varit någon sorts högtid nu då man tydligen ska äta surströmming och vi satt vid en uteservering som tillagade denna fisk. Och gud vad det stank! Herregud, som svett, unkna strumpor och koskit på en och samma gång! Nä, folk har sagt att surströmming är gott. Det smakar tydligen inte som det luktar, men fortfarande, hur kan man stoppa in det i munnen när det stinker så förfärligt?

Hursomhelst, kvällen vart jättebra i alla fall. Säfströmmarnas släktingar kom förbi och det blev en typ av en kräftskiva. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt sett charmen med att äta kräftor, de är kladdiga och har känselspröt och hela den skiten, men nu insåg jag att det är inte så pjåkigt. Det enda bökiga är väl det att 90% av kräftan slängs bort och resten äter man. Det tar ett tag att bli mätt. Men det är, som folk säger, socialt.

På söndagen (idag alltså) tog vi deras båt ut på vattnet och åkte till en söt liten plats som hette Svartsundet. Där grillade vi korv, köttbullar och muffins (faktiskt gott, det blir en knaprig utsida!). Lite för kallt för att bada, tyckte jag i alla fall, men solen skymtade fram då och då. Efter detta tog jag, Jessi och mamma bilen hem. Förutom ett stopp på E4, en bilkrasch någon kilometer framför, kom vi hem utan problem och grilla med pappa.

Nu ska jag titta på "Batman begins" med familjen. Imorgon är det skola och måndag innebär heldag, 8.20 - 16.00. Hu! Tja, det är väl bara att bita ihop! Tjingeling!

Sitter hemma nu, väntar på att middagen ska bli klar. Vi ska få lite Mora-besök av min moster och hennes kille, ska bli trevligt. Sen ska jag åka till Rotebro och träffa Frida, Maja, Elin och Emelie för en liten filmkväll. Skitmys ska det bli! Tänkte ta med mig filmen "The Terminal" med Tom Hanks, tycker den är så bra! Gullig men fin, på ett sorgligt men ändå glatt sätt. Oj, det där kom inte ut rätt, haha!

Imorgon åker jag härifrån 9.30 (inte kul) med mamma och Jessi upp till Söderhamn. Det ska bli en liten överraskning faktiskt, Kajsa har nämligen kommit med i semifinalen i en sångtävling! Vi ska åka upp och heja på henne, hon är så otroligt modig som bara kan ställa sig på scenen och göra det hon gillar - sjunga! Kommer alltså inte vara hemma över helgen, men det gör inte mig så mycket. Däremot tar det en tid innan man får träffa kompisar, är ju fullbokad helgen därpå också :S Nåja, det ska väl gå ihop på nåt sätt.

... det är dags för fredagsmyyyyyyys!!! (sjungs i en härlig, klar stämma)

Skolan fortsätter rulla på, hade ytterliggare en soft dag idag. Jag tror att allvaret börjar nästa vecka, om inte än imorgon... Japp, höst, nu kan du komma. Skolan har ju börjat.

Eftersom jag slutade så tidigt åkte jag raka vägen hem och åt lunch. Sen satte jag mig faktiskt ned för att rita lite. Det är kul, och om jag skulle tänka mig att ha det som yrke i framtiden måste jag ju ÖVA! Kommer ju ingen vart med streckgubbar precis. Vad jag inte förstår mig på illustratörer är att de kan rita hur orealistiskt som helst, men det blir skitsnyggt! Förstår inte hur dem gör...

                             
                              Hopprepstrassel
                             
                              Intrasslad!
                              

                              

                              Hejsvejs!

Nu ska ni få höra. Det slog mig nu, att jag kanske vet vad jag vill bli. Jag har brottats med den frågan ända sedan jag började högstadiet (då man hade lämnat sina fåniga drömmar bakom sig: delfinskötare, kaninuppfödare, konstnär, sångerska osv... jag som inte ens kan sjunga...) men nu kanske jag vet. Jag vet inte säkert, jag har för lite tro på mig själv, men jag tror att om jag kämpar kan jag nog bli det. Jag blev inspirerad när jag klickade in mig på den här bloggen:

http://matildasalmen.blogg.se/index.html

Jag vill bli illustratör! Jag vet, det är ju typ "konstnär", men jag känner att det är relativt mer troligt. Jag har spånat med att jag gillar att skriva, men jag gillar ju att rita också. Så varför inte rita bilder till böcker? Jag har till och med kollat upp ett Serie- och Bildberättarprogram på en högskola i Gävle. Aaah! Är jag bara galen nu? Det här kanske kommer mattas ut snart, men tills vidare kan man ju drömma lite? Men visst vore det väl lite coolt? Jag blev bara så inspirerad av Matilda, som illustrerar barnböcker och jag känner den där vilja-ha-känslan som bara skriker. Är jag dum nu? Drömmer jag kanske lite för mycket?

                              

                               

                               

                              

                               

                                             Jag får väl hålla tag i den här drömmen lite till.

Första riktiga skoldagen avklarad! Det var faktiskt lättare än jag trott! Efter tre lektioner var det bara att dra hemåt, äta lunch (det lät bli lite hemmasoft nu i början i alla fall) och göra de två geografi-läxor jag redan fått... Hm. Dels skulle man skriva en kort presentation (peace a cake, right?) och sen skulle man besvara frågan "Varför är himlen blå?". Lite knepigare. Men med hjälp av lite googlande var det snabbt klart!

Kinesiskan var väldigt skön, den första lektionen också. Xiangling är väldigt förstående när det kommer till oss, hon såg väl hur nervösa vi var och hur sömniga vi var. Det blev mest att man fick snacka under lektionen, men mot slutet gav hon oss en bok på 300 sidor om kinesisk kultur. Tack och lov att det inte var skrivet på kinesiska i alla fall. Då hade man verkligen sett ut som ett frågetecken!
   Sedan samhälle B, som jag kan sammanfatta som "puh, här känner jag också några i alla fall!", vi lekte namn-lekar och storleksordningslekar osv. Ni vet rutinen. 
  
Sist, men inte minst, geografi. Jag visste ingen som skulle börja där som jag kände, så jag var ju minst sagt nervös när jag gick till klassrummet. Till min lättnad gick åtminstone Roshin och Nayhara där, men sen blev det bestämda platser så det gjorde ändå ingen nytta. Jägarn (Jägerskog) verkar vara helt okej nu i början, men man har ju hört från alla olika håll hur jävla jobbig han är (särskilt geografi, min syrra gapskratta åt mig när jag sa att jag skulle ha honom. Gjorde mig inte alls nervös...) Dessutom frågade han mig typ, mitt framför alla, att han hört att tjejer är mer flitiga än killar och han ville ha min åsikt om den saken. Jag visste inte vad jag skulle svara! Vaddå, "ja, vi tjejer är ju bäst" (får väl säga nu efteråt att det stämmer, haha!) och få en massa arga blickar från killarna? Nej, jag vill inte vara diskriminerande. Dessvärre vart jag ju lite ställd mot väggen där och han envisades som få. Men med lite "ja, det kanske stämmer" och "det beror ju på" lyckades jag lirka mig undan.

Nu ska jag ta det lite lugnt och bäva inför nästa morgon. Matte - usch eller okej? Jag tvivlar på det sista alternativet. Nu vill man ju nästan ta sig en kaka för att man varit så duktig. Bara nästan...

Idag började skolan igen. Inte så hemskt faktiskt. Kom vandrandes genom korridoren och mötte mentorsgruppen, det var kul att se alla igen. Samtidigt som det var flera veckor sen kändes det som vanligt igen, som om det var igår vi sågs sist. Vi satte oss i klassrummet med Backman och fick våra scheman. Sen var det dags för en föreläsning i aulan med Dogge Doggelito, vilket var lite kul. Därtemot blev man väldigt otålig, en timme av att bara sitta - man är inte riktigt van.

När det var över drog jag, Anna, Tess, Elin, Emelie, Maja, Frida och Gabbe till stinsen för en fika på Waynes. Jag och Elin köpte däremot riktig mat, BK-baguettes, smaskens! Hursomhelst var det jättetrevligt och även om jag inte träffat tjejerna särskilt mycket under lovet var det verkligen som om vi aldrig varit isär. Runt halv fem gick jag hem med Anna och Tessi, vi hade bestämt för att skriva vykort till värdfamiljen i England. Det tog ett tag att få stycket nedskrivet, men vi blev klara och det vart lyckat!

Vad jag inte ser fram emot nu är att behöva gå upp klockan sju imorgon. Usch. Men man får väl se på det positiva istället - i helgen ska jag upp till Söderhamn, vilket ska bli skitmys och nästa vecka börjar dansen igen. Wohoo!

Måndag idag och det slog mig att det är en vecka kvar nu. Sen är lovet över. Hu, inte så kul. Men längtar till att få träffa alla och att få igång dansen och lite annat. Denna helg har jag, kortfattat, tillbringat i stan. Shoppade både lördag och söndagen med kompisarna, men hittade bara en tröja. Vart ändå nöjd, älskar den tröjan, en riktig mysfaktor man kan ha på sig inför den kommande hösten.

Ska även tillkännage att jag äntligen gjort det. Jag tog steget och klippte mig hos frisören idag - poshfrisyren! Minns ni att jag pratat om det? I alla fall, jag vart så trött på det långa håret (även om andra tycker det är fint, så tycker jag bara det är jobbigt och livlöst, som ett dött djur på axlarna) så jag sa åt frisören att klippa kort. Hon var tveksam, behövde typ informera mig hundra gånger innan hon faktiskt började klippa.
"Du vet väl om att jag kommer klippa som kortast här..."
"Ja, det blir bra."
"Är du helt säker?"
"Japp, jag vill bli av med det!"
Känns konstigt nu när man duschade, finns inget hår kvar att tvåla in! Men det vart bra ändå, lite svårt att vänja sig bara. Så få inte ett slaganfall när ni ser mig nu, okej? Det är faktiskt bara jag ^^

Imorgon blir det grillning med några tjejer från EF, Torquay. Det ska bli jättekul att träffa dem igen! <3
POK

Ja, nu är det slutrest för min del. Två veckor kvar av sommarlovet och äntligen slipper jag packa var 30:e sekund. Hemma, hemma, hemma. Men det gör inte mig någonting, det känns skönt att slippa resa runt hit och dit. Visst har det varit roligt, men jag har seriöst vant mig vid flygplan vid det här laget. Är inte det lite galet? Och låt mig inte starta om bussarna/tågen...
   Så det har blivit både England, Frankrike, Österrike, Tyskland, Italien, Dalarna, Söderhamn och Skåne för min del. Puh! Japp, jag är inte förvånad om resten av mitt år kommer ske här hemma i lilla trivsamma, avgasiga Stockholm. Och tro det eller ej, men jag är väldigt nöjd med mitt lov, så nöjd att det inte är världens undergång att skolan snart börjar. Då får jag börja träna igen, träffa kompisarna jag inte sett en skymt av under alla resor osv. Dessutom hoppas jag på ett extra bra skolår, men det tvivlar jag på. Det kommer nog bli hårt. Tvåan sägs ju vara den jobbigaste, men kul ska det bli. Nya kurser och så, alltså.

Herregud, ska jag börja skriva sådär milslångt som jag gjorde förr? Nä, jag har bara saknat bloggen, antar jag. Det blir ju inte direkt mycket skrivande om man inte har en laptop med trådlöst Internet (ååååhhh vill haaaa!!!) så det får jag väl ta igen. Jag har sett en del konstiga grejer när jag varit borta:

¤ En strand full med nyckelpigor, och då menar jag FULL. Miljontals!
¤ En annan strand, fylld med pyttesmå grodor, även de i någon sorts kläckningsperiod.
¤ Läskigt stora fjärilar som förföljer en. Franska, kanske jag ska tillägga.
¤ Robert Wells, pianisten.
¤ Ica-Stig, han på Ica-reklamen. Konstigt nog såg vi honom i Frankrike.
¤ Jag har ätit den största glassen någonsin i Kristianstad, där två kulor innebar fyra!
¤ Nordens egen Stonehenge, Ale stenar i Skåne
¤ Vilda björnbär (har faktiskt aldrig gjort det tidigare, så det åker upp på listan!)

Ja, det är väl det jag kan komma på för tillfället. Ska från och med nu inte vara lika slarvig med uppdateringar, men det återstår att se. Varma kramar till er alla, hoppas ni också reser runt och ser världen/Sverige, för det är något en riktig sommar består av!